BEARDED COLLIE
Historia Sällskap Motion Lydnad Agility Vallning Utställning
Ursprung & historia
Bearded Collien är en mycket trevlig medelstor hund som förmodligen är en av Storbritanniens äldsta vallhundsraser, den har sina anor från 1500-talet då den arbetade aktivt som vallhund. Tyvärr finns inte mycket dokumentation om rasen, men en allmänt accepterad teori är att Bearded Collien härstammar från Polska hundar. Det berättas om en polsk köpmann, Kazimierz Granski, som år 1514 seglade från Gdansk till Skottland för att byta spannmål mot får. Köpmannen hade tre vallhundar med sig som imponerade på skottarna genom att kunna skilja ut 20 stycken får ur en skock på 60 stycken. Skottarna bytte till sig två tikar och en hanhund emot några extra fina får. Dessa hundar har troligtvis fått ett stort inflytande på dagens Bearded Collie.
Bearded Collies användes främst till vallning på stora avstånd. Herdarna skickade upp hundarna i bergen där de, ivrigt skällande, satte djuren i rörelse. Genom skallen kunde herden följa vallningen. Hundarna vallade sedan tillsammans med hedern boskap från Skotska höglandet ner till södra Skottland och England där boskapen såldes på marknader. Färden söderut kunde ta flera veckor och när boskapen var såld fick hundarna ofta klara sig hem själva. Det fanns från början två typer, en gråvit som kom från de södra gränstrakterna, samt en brunvit som kom från höglandet. Senare blandades de två typerna.
Rasens historia mellan 1514 och fram till 1944 är relativt okänd, då fick Mrs Wilison hem en brun Bearded Collie valp av misstag. Mrs Wilison var nämligen uppfödare av Shetland Sheepdog och hade beställt en Shetland Sheepdog av en skotsk fårherde. Mrs Wilison trodde att den duktiga hunden var en blandras, men hon förälskade sig i den bruna tiken och hon fick stanna kvar. Två månader senare kom en herde på besök till gården. Han berättade att hunden var en Bearded Collie. Den choklad bruna tiken fick namnet Jeannie of Bothkennar, Jeannie. Utifrån henne lades grunden till för nästan alla registrerade Bearded Collies.
Hur är en Beardis att leva med?
Beardisen och andra
Alla hundar är olika individer, de har olika temperament, vissa är envisa, glada, livliga, ”pussiga”, lugna osv. Det som vissa älskar hos en hund kan upplevas jobbigt av andra, det är därför viktigt att ta reda på så mycket som möjligt om sin ev framtida familjemedlem. Bearded Collien är en vallhund, den är aktiv, älskar att arbeta och kan hålla på i timmar. Den är snabb, vaken och alert. Som många andra vallhundar är Beardisen lättlärd, intelligent och ofta mycket lyhörd på sin ägare. Då den är mycket lättlärd gäller det även olater och busstreck, detta gör att man redan från dess att valpen är liten måste vara tydlig på vad den får och inte får göra.
Beardisen älskar allt och alla. Den är glad, vänlig och positiv med en otrolig livsglädje. Den hälsar livligt på folk och hundar och hoppar gärna upp för att pussas. Den fungerar utmärkt tillsammans med människor, andra hundar och husdjur.
Beardisar älskar att springa och jaga varann, beardisen kan vända på en femöring och snabbt lura av sig sin förföljare.
Motion / aktivering
En Bearded Collie behöver få gå minst en rejäl runda om dagen där den kan få springa fritt. Då de har liten jaktinstinkt är det ofta lätt att ha den lös .Då alla hundar är flockdjur så trivs de inte med att vara ensamma under längre stunder.
Beardisen är mycket lättlärd och villig att lära sig nya saker och det är därför viktigt att man på något sätt låter hunden få använda sin hjärna. Man kan lära hunden enkla aktiveringsövningar hemma i köket, små cirkuskonster eller så kan man anmäla sig till någon av Brukshunds Klubben kurser.
En Bearded Collie kan ligga ute i timmar oavsett väderlek. Om den som liten lär sig var tomtgränsen går lämnar den sällan tomten. Men, en aldrig så lydig hund är oberäknerlig som ett barn. Händer det något tillräckligt intressant glömmer den plötsligt allt!
Lydnad
Alla hundar behöver Lydnadsträning. Beardisen är lättlärd och mycket lyhörd på sin förare och lär sig ofta det vi vill mycket snabbt. Men, när den väl har lärt sig ett moment kan den lätt bli uttråkad och hitta på bus istället. Det gäller att som förare vara ett steg före hunden och göra övningarna roliga så att den inte hinner hitta på alltför många dumheter. Den förstår oftast inte vitsen med att träna samma sak om och om igen. Många andra hundägare kan tycka att Beardisen är okoncentrerad, då den ofta ser sig omkring och kollar in omgivningen istället för att titta på sin förare, men om man ser till dess ursprungsarbete som vallhund är det lätt att förstå varför – då den ofta arbetade ensam, utan förare i närheten, och det var viktigt att den tog egna initiativ för att kunna hålla många får under kontroll.
Det är ingen mening med att bråka med, eller försöka tvinga en Beardis till att göra något utan det gäller att som förare istället att vara både smartare och roligare än sin hund och det är inte det lättaste. Men lyckas man variera träningen så att man bibehåller sin hunds nyfikenhet och intresse så kan man bli belönad med en härlig lydnadshund som arbetar hårt och utför sina uppgifter med stor glädje. Ett bra Beardisekipage kan nå mycket höga poäng på lydnadsplanen, men som en domare sa till mig efter att ha avslutat en tävling med Kiwi, ”Alla Beardisar exploderar i glädje någon gång under ett lydnadsprogram”, för vår del skedde det den här dagen under inkallning med ställande då hon hade alldeles för hög fart och för mycket glädje för att hinna stanna.
Cirka fyrtio Beardisar har lyckats erövra Lydnadschampionat i Sverige, en av de senaste är min Pepsi, SLch, SAgch, Such, LP 1, LP 3 Alistair´s Have Mercy. Det finns i dag en hund i Sverige, som både är Lydnadchampion i Sverige och Danmark och det är Linda Jönssons Chess, LP, LP 2, LP ELIT, SLch, DKLch Remmen´s Noble Duchess. En annan mycket duktig förare, Lee Ekström, har med sin Nellie, LP1-Elit SLch SVch Magicbrook New Years Promise, lyckats kvalificera sig till SM i lydnad under flera år i rad och i flera år blivit årets lydnadsbeardis. Vi har i Sverige haft en Bruks Champion (spår), Lino,Trollflöjtens Magic Mandoline.
Agility
Agility är en sport som Beardisen älskar. Agilityns fart och fläkt passar rasen utmärkt. Beardisen är snabb och rörlig både fysiskt och mentalt så man behöver oftast inte uppmuntra en Beardis för att få ett snabbt tempo.
När sporten var ny i Sverige (1987) var det många Beardisar ute på Agility planerna. Sedan har det varit en svacka under ett par år men nu är Beardisen åter på frammarsch.
Agilityträning är krävande för hundens kropp, speciellt belastas lederna. Det är därför viktigt att hunden är i god kondition. Man skall också höft- och armbågsledsröntga sin hund innan man börjar träningen på allvar. För att få en duktig agilityhund är det viktigt att hunden är tränad både konditions- och styrkemesigt. För att undvika att hunden blir för stressad kan det vara bra att träna sansat och metodisk där man inte tillåter hunden att bara ha roligt och fara kring banan i högsta möjliga fart utan lugnt tränar ett fåtal hinder i taget.
Under årens lopp har fem Beardisar, Bimas Loving Gayda, Megara's Atena, Tretex Black Eternal Flame, Farmarens Oh' Susie och den senaste SLch, SAgch, Such, LP 1, LP 3 Alistair´s Have Mercy, blivit Agilitychampions. Ett stort antal Beardisar har under årens lopp deltagit i SM och U-SM i Agility under åren. 1997 blev Tretex Black Eternal Flame "Flamman" uttagen till Svenska Landslaget. Flamman är den första Beardisen i Sverige som har blivit uttagen till Agilitylandslaget.
Vallning
Något som är otroligt att se på är när en Beardis vallar, att få se den jobba med en glädje och energi som den är avlad för är något som inte går att beskrivas i ord utan som måste ses.
I juli 1996 anordnades för första gången ett Vallanlagstest för att få statistisk grund på vilka hundar som har kvar sina vallegenskaper och efterlämnar dessa vallegenskaper till sina eventuella avkommor, testet visade att cirka 75% hade vallegenskaper. SBC instiftade 2001 ett Vallanlagstest, ca tjugo Beardisar testas årligen.
Intresset för Vallning har ökat något under senare år och det finns nu flera hundar med godkänt lokalprov i fårvallning. Bland de första att klara provet var Vindjarl´s Garm och Artix Esprit Brown Girl.
Utställning
Att ställa ut sin hund innebär att man får den bedömd exteriört, dvs hur bra ens hund överensstämmer med rasbeskrivningen. Man bedömer resultatet av redan utfört avelsarbete. Utställning är den största sporten inom rasen, inte bara i Sverige utan i hela världen . Att visa en hund på ett bra sätt är inte lätt, det är mycket man skall tänka på och göra utan att det syns utåt, då det skall se ut som att hunden sköter allting själv. Så för den som vill prova på Utställning är det bra att börja på en Inofficiell Utställning för att få lite träning. När man ställer ut hunden skall den vara välskött, välborstad, och i god kondition.
