Om oss

Presentation

Jag heter Anna Eriksen och är uppväxt med hundar. När jag kom till världen hade mina föräldrar en blandras som hette Pricken. Jag minns inte någonting av Pricken men har fått höra desto mer. Innan min ettårsdag kom, Nåra, en Collie, till våran familj. Vi två växte upp tillsammans och allt som hör därtill. Som många andra småflickor drömde jag om att lära mig rida och ha egen häst. Men då min mor var livrädd för hästar och det var föräldrarna som skulle hjälpa till med skötseln och sadling, så sa min mor blankt nej. Det var nu jag började ta mina första stapplande steg som hunddressör, när jag hemma i lägenheten byggde upp en hinderbana, som i min fantasi var en hästhoppningsbana. Över dessa hinder försökte jag nu tvinga runt vår 11 år gamla Collie, snäll som hon var gick hon med på detta.

Men mitt stora hundintresse var inte väckt än, utan min mamma fick släpa med mig till Älvsjö Mässan på en hundutställning. Det visade sig bli en mycket speciell dag för mig; dagen då jag för första gången såg en Beardis. Vi stod och tittade på alla duktiga lydnadshundar, då det plötsligt kommer in något lurvigt och glatt! Det var en Beardis!Hunden var mycket glad och charmade publiken, i synnerhet mig, dock blev betygen inte så höga. Jag bestämde mig då och där för att ha en sådan hund.

Nu var mitt stora hundintresse väckt. Min första Beardis fick jag när jag var 12 år. Det var LP Masugnens Ancora, Windy. Vi bestämde oss för henne utan att veta något om rasen och vi hade än mindre funderat på vad vi ville göra med henne. Det blev hon, därför att hon var leveransklar i rätt tid till mitt sommarlov och uppfödaren bodde nära oss. Windy var en underbar hund, som har lärt mig otroligt mycket om det mesta. Många framgångar hade vi tillsammans under åren. De tävlingar som jag minns bäst är vinsten i lag vid U-SM 1989 och hennes LP. Det kämpade vi tappert för och när vi kom hem blev vi bjudna på tårta, det är nog mest den jag minns om jag skall vara ärlig. Windy och jag lyckades komma upp till Lydnadsklass 3, men eftersom hon var en mycket smart hund visste hon när det var tävling och tyckte då att det var kul att retas med matte, så våra betyg blev aldrig särskilt höga. Däremot så gick det bättre i Agility, där vi tävlade framgångsrikt och under flera år lyckades vi kvalificera oss till SM.

När Windy och blev lite äldre ville jag ha en Beardis till, som jag kunde träna och tävla med. Jag ville ha en hund som inte var lika envis som Windy, men då jag fortfarande bodde hemma så sa min mamma att det räckte med en stor hund. Så jag började leta efter en liten hund i stället, men då jag inte hade pengar till en hund så blev dessa planer framskjutna. Jag önskade mig en ny hund till både födelsedagar och julaftnar och fick då och då ett litet bidrag, dessa bidrag plus de pengar jag tjänade på mitt första sommarjobb räckte till Teddy. En Shih-Tzu , Such Ge-Mihs Say It Again.

Det var Teddy som fick mig att intressera mig för Hundutställningar. Teddy var den eviga tvåan i utställningsringen, men vi lyckades tillslut ta alla Certen och han blev Svensk Utställningschampion. Jag provade också att tävla Lydnad med honom och vi kom faktiskt upp till tvåan. Han fick också vara med och tävla Agility, när jag var ute och tävlade med Windy. Det gick dock inte så bra för Teddy, han rev nästan alla hopphinder och hade svårt för att komma upp på bordet, men han tyckte att det var jätte kul. Flera gånger fick vi pris för tävlingens charmigaste hund.

När både Windy och Teddy var pensionerade började jag fundera på att skaffa en ny hund. Denna gång var det ingen som kunde hindra mig från att skaffa en Beardis, men jag kände att tiden inte var riktigt rätt. Jag skulle börja sista året på Sjuksköterskeutbildningen och visste att det skulle bli ett tufft år. Av en slump så träffade jag Johan och Nina, Kennel Alistair´s, och de hade en tik till salu som de trodde mycket på, som dessutom var leveransklar en vecka innan mitt sista sommarlov skulle börja. Jag åkte upp till Karlstad med en kompis för att titta på mamma och valpar, som då var 4 veckor, sedan var det kört! Så fyra veckor senare kommer Alistair´s Have Mercy, Pepsi hem till mig och de andra två hundarna. Pepsi och jag har under åren lyckats bli rasens ända tripple champion och har titlarna SAgch, Such, SLch, LP 1, LP 3.

Pepsi är en ”sådan speciell hund”, en som har och ger allt och är duktig på allt.

Pepsis karriär har varit uppdelad årsvis, först var det utställningsåret, då hon blev Svensk Utställningschampion. Året därefter satsade vi på det Svenska Lydnadschampionatet, men det drog ut lite på tiden då hon passade på att bli mor. Det tog två år innan Championatet blev vårt. Vårt nästa mål är ett Agility Championat, men som det ser ut nu kommer vi att ta en paus igen, när nu Pepsi skall bli mamma igen…

Pepsi och jag har också provat på att Valla får och hon älskar det!. Dessutom är hon ganska bra. Men, tyvärr så räcker inte min tid till och det finns inte så många får som man kan ”öva” på. Vi har tävlat i vallnings SM för beardisar och placerat oss bra, och Pepsi har avlagt ett godkänt vallningsanlagstest.

Jag har också fått lyckan att äga en av Pepsis döttrar, Kiwi, Such Finuch SV-03 LP 1 LP 3 NORDV-05 Alistair´s Watch out. Hon är otroligt lik Pepsi, men mycket skiljer sig också åt. Kiwi kommer att bli en mycket duktig hund när alla bitar faller på plats. Hon är idag redan en god bit på väg. Kiwi har en noggrannhet i allt som hon gör och när hon har fått till det så kommer också hennes fart. Kiwi och jag skall börja tävla i Lydnads Klass 3 till hösten och hon har redan blivit uppflyttad till Hoppklass 2 i Agilityn, fastän hon än så länge ”bara får följa med som sällskap”. Kiwi är av de mest sociala hundar som jag har träffat, hon är alltid i närheten av oss och försöker få kli så fort får tillfälle till det.

Idag är Lydnaden och Agilityn mina främsta intressen inom hunderiet. Men vi kan också ses på en och annan Utställning. För mig ska Beardisen vara mångsidig. Det ena ska inte utesluta det andra, dvs Beardisen ska både ha utseende och ett bra temperament.

Comments are closed.